Dilemman i drivmedelsvalet
Elektrifiering är en väsentlig pusselbit i omställningen till hållbara transporter. Biodrivmedel är en annan. Båda är förknippade med begränsningar och hållbarhetsproblem.
Om vi dömer ut allt blir vi kvar i fossila vägtransporter
Att ersätta eller spara in all fossil energi är en mycket stor utmaning. Ska vi lyckas måste vi låta styrkorna och svagheterna hos olika fossilfria alternativ komplettera varandra. Alla energiformer, tekniker och tjänster har olika begränsningar och hållbarhetsproblem. Om vi dömer ut dem med dessa problem som förevändning blockerar vi vägen till ett fossilfritt, hållbart samhälle.
Fler alternativ ger snabbare utfasning och mindre sårbarhet
Genom att bejaka flera vägar framåt ökar vi chansen att nå målet. Då minskar vi risken att en enskild lösning som biodrivmedel eller elektrifiering skalas upp över en gräns då den inte längre är hållbar. Liksom det behövs biologisk mångfald för att skapa robusta ekosystem måste vi bejaka en mångfald av metoder för att skapa en robust omställning. Bara då har vi beredskap att runda de hinder längs vägen som alldeles säkert kommer att dyka upp.
Biodrivmedel tar stora arealer i anspråk – elektrifiering tar tid att skala upp
Det finns redan en betydande produktion av biodrivmedel. Biodrivmedel kan ersätta fossila drivmedel här och nu. Mycket förenklat begränsas biodrivmedel av rummet. Det krävs stora ytor för att producera den mängd bioenergi som krävs för att driva våra fordon.
Elektrifieringen begränsas av tiden. Vi kan endast gradvis byta ut fordonsflottan mot elbilar. Det tar tid att skala upp batteritillverkningen och utvinningen av råvaror till dessa batterier. På många håll i världen måste fossil elproduktion hinna bytas ut mot fossilfri innan elektrifieringens klimatnytta slår igenom på allvar.
Elektrifiering
Det kostar mycket energi och resurser att tillverka elbilsbatterier. Därför blir klimatpåverkan större vid tillverkningen av en elbil än vid tillverkningen av motsvarande bil med förbränningsmotor. Många frågar sig därför om elektrifieringen överhuvudtaget ger någon klimatnytta.
Svaret är ja: tar vi hänsyn till både biltillverkning och körning under bilens hela livstid minskar klimatpåverkan då vi väljer elbil i nästan alla tänkbara fall. Tveksamhet uppstår bara om vi har en elbil med mycket stort batteri som både tillverkas och körs med hjälp av fossil el. Den el som produceras i Sverige är däremot nästan helt fossilfri.
Fler elfordon kräver mer el. Men även om alla Sveriges personbilar byts ut mot elbilar skulle det ändå krävas en liten mängd el i relation till vår sammanlagda elproduktion och till de utbyggnadsplaner för förnybar el som redan finns.
Det allvarligaste hållbarhetsproblemet med elektrifieringen är den stora mängd råvaror till batterier som krävs för att den ska kunna slå igenom i global skala. En storskalig elektrifieringen till år 2030 kräver enligt Internationella energirådet (IEA) betydligt mer litium och kobolt än vad som utvinns idag.
Dessa grundämnen bryts i gruvor eller utvinns i saltöknar och är därmed ändliga resurser. För att kunna skala upp elektrifieringen och göra den långsiktigt hållbar krävs därmed effektiv materialåtervinning. Eller ny batteriteknik som inte kräver sådana råvaror.
Hållbar elektromobilitet, IVL:s webbplats
Biodrivmedel
Råvarornas ursprung och tillverkningsmetod påverkar
Biodrivmedlens hållbarhet beror helt på ursprunget hos råvarorna och på tillverkningsprocessen. De bästa påverkar klimatet mycket lite, och har få andra negativa effekter på miljön. De värsta bidrar till växthuseffekten i nivå med fossil bensin och diesel.
Alla biodrivmedel som säljs i Sverige uppfyller de grundläggande hållbarhetskriterier som definierats av EU. Det ger en viss trygghet.
Drivmedel från inhemska råvaror måste öka
Mindre än 20 procent av de biodrivmedel som används i Sverige tillverkas av svenska råvaror. Hållbara råvaror till biodrivmedel är en bristvara i alla länder men Sverige tillhör de länder som har mycket goda förutsättningar för att öka den inhemska produktionen.
Att öka den svenska biodrivmedelsproduktionen kan vara bra ur självförsörjningssynpunkt vid en eventuell kris och underlättar kontrollen att produktionen sker på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt. Dessutom skapas arbetstillfällen och utveckling av landsbygden.
Det finns goda möjligheter att på ett hållbart sätt utöka produktionen av biodrivmedel av inhemska råvaror. Men det finns också begränsningar. Ungefär en tredjedel av den fossila bensin och diesel som används i Sverige idag skulle kunna ersättas med biodrivmedel tillverkade av inhemska råvaror till år 2030. På längre sikt kan hälften av dagens konsumtion av fossila drivmedel ersättas.
Bioråvaror efterfrågas på fler håll
Mer biobränsle efterfrågas också i andra samhällssektorer. Industrin behöver mer i dess omställning till fossilfrihet. Plaster och textilier kan i ökande grad komma att tillverkas av biomassa.
Det finns också en liten andel fossila bränslen kvar att ersätta i fjärrvärmen. Även när man tagit hänsyn till sådana önskemål finns betydande mängder hållbar biomassa kvar att tillverka drivmedel av.
Oljeberoendet kan brytas
Sveriges oljeberoende är brutet i alla samhällssektorer utom i transportsektorn. Processen inleddes på 1970-talet, och biobränslen spelade en avgörande roll, tillsammans med satsningen på kärnkraft och energieffektivisering.
På liknande sätt skulle biodrivmedel kunna spela en väsentlig roll för att bryta fossilberoendet i våra transporter, tillsammans med elektrifiering med förnybar el, energieffektivisering och ändrade resvanor. På längre sikt kan vätgas bidra.
Efterfrågan på biodrivmedel till våra bilar kan bidra till att få igång en storskalig tillverkning. I takt med att bilismen elektrifieras kan sedan de tillgängliga volymerna slussas över till tyngre trafik, sjöfart och flyg. Här saknas än så länge förnybara alternativ till biodrivmedel som kan användas i stor skala.